Jag känner mig så stolt över mig själv...egentligen hade jag ingen större lust att gå ut och gå i kväll/dag. Utan hade helst velat krypa ner under täcket, men det går ju inte med två knoddar och en sambo som jobbar kväll..  

Pratade med min far och försökte låta övertygande över att det inte gör så mycket om jag hoppar över en dag...Men han låter väääldigt tveksam.

Efter samtalet får jag jätte dåligt samvete och klär på ungarna och går ut och är ute över en timme och promenerar över 40 minuter. Kändes hur bra som helst när jag väl var hemma, så jag ringde upp min pappa och var jätte stolt och skulle bara berätta att jag var och gick i alla fall.

DUKTIG  

Jag blir rent ut sagt förbannad i bland på folk. I dag när jag är ute med tjejerna så kommer en man med downssyndrom gåendes, förbi går en kille och tjej i tonåren, killen stirrar på han och skriker BUU!  Mannen blir märkbart rädd för han och snurrar runt ett par varv, varpå jag hör tjejen säga till killen:

-Erkänn att du var med och rånade han?!

-Nej!

Hör jag killen svara, redan då blir jag arg.

VI fortsätter våran promenad, och kommer fram till stadslekparken, där står mannen och tittar runt och vinkar till folk som inte finns. Längre fram vid en kiosk finns det en busshållsplats där det står flera ungdommar och väntar på bussen. Åter igen kommer det två stycken som skriker BUU till mannen och återigen blir han rädd.

Jag går fram till mannen och frågar om han ska ner på stan och om han vill att jag ska följa med han förbi busshållsplatsen?

Han tar mig under armen och följer med en bit, men släpper min arm och puttar mig framåt. Jag tänkte att han kanske vill att jag ska gå före... Men han stannar. Jag frågar igen om han ska följa med men han skakar bara på huvudet och fortsätter att vinka till folk som inte finns. Med ett värkande hjärta lämnar jag han och hoppas på att han vågade själv gå hem utan att det hände han något på vägen.

Men vad fan är det för fel på folk...kan man inte låta andra människor vara. Det gör så ont i mig allra helst när redan utsatta råkar illa ut.