Jag blir rent ut sagt förbannad i bland på folk. I dag när jag är ute med tjejerna så kommer en man med downssyndrom gåendes, förbi går en kille och tjej i tonåren, killen stirrar på han och skriker BUU!  Mannen blir märkbart rädd för han och snurrar runt ett par varv, varpå jag hör tjejen säga till killen:

-Erkänn att du var med och rånade han?!

-Nej!

Hör jag killen svara, redan då blir jag arg.

VI fortsätter våran promenad, och kommer fram till stadslekparken, där står mannen och tittar runt och vinkar till folk som inte finns. Längre fram vid en kiosk finns det en busshållsplats där det står flera ungdommar och väntar på bussen. Åter igen kommer det två stycken som skriker BUU till mannen och återigen blir han rädd.

Jag går fram till mannen och frågar om han ska ner på stan och om han vill att jag ska följa med han förbi busshållsplatsen?

Han tar mig under armen och följer med en bit, men släpper min arm och puttar mig framåt. Jag tänkte att han kanske vill att jag ska gå före... Men han stannar. Jag frågar igen om han ska följa med men han skakar bara på huvudet och fortsätter att vinka till folk som inte finns. Med ett värkande hjärta lämnar jag han och hoppas på att han vågade själv gå hem utan att det hände han något på vägen.

Men vad fan är det för fel på folk...kan man inte låta andra människor vara. Det gör så ont i mig allra helst när redan utsatta råkar illa ut.

Jag har en visdomstand på höger sida som är på väg upp...och nu har jag fått nå skit där för att jag inte har borstat med min lilla lilla borste som jag ska använda längst bak. Så nu har jag så inåt helvete ont, men jag borstar och borstar så fort jag har ätit ngt....så är jag lite svullen, det är snyggt om det är kvar på söndag. Jaja då är jag ju svullen överallt, kan ju inte vara lite smalare någonstans inte. Klart att det inte fungerar så i min jävla värld.

Så var ja ju ute och gick före maten, men jag fattar inte fick så ont runt vristerna så på slutet känndes som jag stapplade fram. Va fan aldrig får de3t vara bra. SUCK!

Ja januari och februari är inte min månad...suck! Baksidan av mammaledigheten är att man inte har så fett med pengar, det är inte det att jag vill handla massor men i bland hittar man ngt som man vill ha...och då kan man inte handla det. Och nu i februari ska vi ha dop för T och med det inebär det att man ska ha doptårtor. Ja vet att jag skulle kunna baka dom själv, men jag är inte så duktig på tårtor och doptårtorna vill man ha gjorda av konditor. I allafall jag. Så vi var ner på stan och beställde, och jag har verkligen begränsat gästlistan denna gång men i allafall så kommer tårtan att gå på 700 KRONOR!!!!! Jag höll på att smälla av.

T har växt så pass mycket att vi var tvungna att köpa ny overall åt henne och när vi skulle ner på stan så säger A...mamma mina skor är trasiga. Och ja det var dom, tur att vi hittade ett par på rea´n ungarna måste ju ha kläder. Men varför ska allt ske när man har det "värsta" att betala på huslånet, elen och Telia har klantat sig och skickat ut en faktura som felar på flera kronor, men dom kan inte skriva ut en ny utan dom skulle korrigera det på nästa telefon räkning....  

Jaja nu har jag gnällt färdigt...så ni som läser, be mig inte hitta på ngt överhuvudtaget om du inte tänker bjuda mig  

Nehe nu ska jag umgås med mina under bara döttrar